I helgen var jag och hälsade på E i norrköping. Åkte upp tidigt i fredags med svärföräldrarna, träffade emil för första gången på nästan fyra veckor, möblerade och städade hans studentrum, åt på pappa grappa och mös och sov i båda hans 90säng och på luftmaddrassen nedanför. På lördagen sov vi ut, gick på stan, åt gös till lunch, var ute och åt med stora delar av E´s släkt och sen bjöd hans föräldrar på hotell för natten. Jag sov som en prinsessa i min prins famn. Sedan blev det hotellfrukost, ut till Ingelsta för möbelshopping, hem och skruva, fika och sen var det dags att säga hejdå till min kärlek för denna gången.. 

 

Det var så sjukt härligt att äntligen få träffa E igen. Att få känna all hans värme igen, den jag börjat vänja mig vi att bara få på sms nu. Känna att allt var som vanligt mellan oss och att våra känslor för varandra var precis lika starka som vi vill att de ska vara. Känna hur du fortfarande smyger dig närmre om natten när du sover. Det bästa med långdistans är verkligen när man väl träffar varandra och allt känns sådär nytt och magiskt! Och att räkna ner och längta tills nästa gång ens läppar får möta sin äkta kärleks.